Kyrkbackens miljö i fara

I dagens EP framkommer överraskande att fastighetskontoret tänker lägga ut gamla gymnastikhuset i kyrkbacken till försäljning. Skälen som framförs för detta är dels att kommunfullmäktige beslutat att fastigheter som kommunen inte har veksamhet i skall säljas samt att det är dyrt att renovera byggnaden.

Fastighetschefen säger i intervjun att man kommer att försöka skydda byggnaden, som är över 100 år gammal, med Q eller K-märkning innan försäljning.

Enligt mitt sätt att se är detta ett helgalet beslut som vi politiker måste dra tillbaka. Kyrkbacken är kanske den mest särpräglade miljön vi har kvar i Enköping och där utgör gymnastikhuset tillsammans med Tingshuset och gamla skolan en alldeles unik miljö. Denna får inte riskeras genom en försäljning!

En Q eller K-märkning är heller ingen garanti för ett byggnaden bevaras, se bara på det q-märkta Stadshotellet där PEAB genom hot om skadestånd lyckades skrämma tillräckligt många av fullmäktiges politiker till att medge rivning trots både q-märkning och ett tidigare beslut om rivningsförbud.

En pikant detalj är ju att ett annat speciellt hus i kyrkbacken, gamla bankhuset, för 10 år sedan köptes av PEAB till mycket förmånliga villkor (3,6 miljoner kronor) och med rätt för PEAB att få bygga på Paus-parkeringen och i Stenvreten mm mot att PEAB lovade renovera Stadshotellet.

Samma vecka som PEAB fick lagfart på gamla bankhuset så sade man att man hade ångrat sig och inte skulle renovera stashotellet. Det är inte alls orimligt att tänka sig att PEAB (eller någon annan skrupellös aktör) köper gymnastikhuset, k-märkt eller ej, och sedan tvingar fram en rivning ändå.

Folkpartiet var redan vid försäljningen av bankhuset engagerade i frågan om kyrkbackens bevarande och min absoluta åsikt denna gång är att försäljningen måste dras tillbaka. Bara i kommunens ägo kan gymnastikhuset bli den tillgång för Enköpingsborna som den kan utgöra, det kräver förstås att vi politiker har lite visioner och vilja till utveckling.

På Leif Ahnlunds målning ovan så avbildas huset när det var skoldans där. Med tanke på alla diskussioner om kulturskola som ännu inte kommit till skott så finns det säkert möjlighet att göra något riktigt spännande av det gamla 100-åriga huset. Om vi politiker vill. Om vi politiker törs.

 Till sist måste jag invända mot fullmäktiges beslut att sälja alla fastigheter kommunen inte har verksamhet i. Jag förstår grundtanken i det och förstår att fullmäktiges ledamöter hade svårt att säga nej till förslaget men det var ett galet beslut. Detta eftersom det dels ger fria händer till tjänstemän att sälja kulturhus på egen hand och dels för att det inte är rimligt att vi säljer ut Wallinska Gården, Westerlundska gården, Tingshuset, Gymnastikhuset, hamnmagasinen, Gamla skolan med flera fastigheter.

Dessa måste ägas av kommunen för att garantera att Enköpingsborna har till gång till dessa kulturhus och för att säkra att de inte rivs eller förändras på ett negativt sätt.

Att bjuda ut dessa till högstbjudande gör också att det inte går att sälja till nuvarande hyresgäster för en rimlig penning som exempelvis skulle vara av intresse med Rosa Huset i Grillby, ett annat av kommunens hus utan egen verksamhet (men där verksamheterna på olika sätt gagnar kommunen i stort.)

Jag kommer att verka för att fullmäktiges beslut i det frågan ändras så fort som möjligt.

/Tomas

Gulligt av EnaHåbo

Veckotidningen EnaHåbo fortsätter den artikelserie med intervjuer som inleddes medfrågor till Folkpartiets Jenny Abrahamsson och fortsatte med intervju med Helena Proos (S). I helgens nummer är det Urban Wahlberg (C) som intervjuas och det är en radikal skillnad på vilka frågor som Urban får jämfört med de frågor som ställdes till Jenny och Helena.

Mina synpunkter på de insinuanta frågor som ställdes till Jenny har ni kunnat läsa om i ett annat inlägg, och en del av det kom tillbaka i frågorna till Helena i det följande numret. Hennes frågor från Roland fokuserade helt på budgetfrågan, samarbetet över blockgränserna, hur hon såg på ev. beroende av SD och hur kommunen skall kunna styras av M/C/KD med en budget de inte ville ha etc (en fråga som ju borde ställts till företrädare för M/C/KD i stället).

I helgens intervju med nästa politiker,  Urban Wahlberg, kunde man tro att liknande frågor skulle ställas i denna intervjuserie, vilket ju hade varit helt naturligt eftersom det är Centern som tillsammans med Moderaterna måste hantera den uppkomna situationen.

I intervjun finns inte ett spår av dessa intressanta frågor. I stället får Urban en slags intetsägande men gulliga "hemma-hos-reportagefrågor" av typen "Hur känns det nu", "har du fått goda råd av pappa?", "får du tid till familjen?", "är det svårt att argumentera med tjänstemännen?" etc.

Även för den som vet att Roland har varit PR-ansvarig för Centerkampanjer blir denna stora skillnad i hur han intervjuar politiker mycket märklig för att inte säga löjeväckande. Ingen skugga över Urban som svarar bra på de frågor han får men Rolands skillnad i frågor gör att man måste fråga sig hur opartisk han egentligen är i sin profession.

Min fråga till tidningens ansvarige utgivare som jag ställde tidigare blir bara mer och mer berättigad. Är han medveten om att Roland agerar som om han driver en politisk kampanj på betald arbetstid?

/Tomas

Bra förtydligande av M/C/KD

I såväl Enköpingsposten som Ena-Håbotidningen har nu alliansens kommunalråd samt KDs gruppledare i debattartiklar förklarat hur man resonerat kring de "särskilda skäl" som förelåg när budget och skattehöjningen beslutades i december.

Det var en tydlig och tillfredsställande förklaring som också är betryggande på en viktig punkt - att man i sitt svar till förvaltningsrätten angående överklagandet kommer att vara tydliga med att det var helt nödvändigt att ta beslutet i december.

Den artikel i EP som gav upphov till min kritik av Anna Wiklund gav en helt annan och oroväckande bild av hur hon avsåg att hantera överklagandet, därför är den senaste debattartikeln med sin förklaring viktig och borde ha kommit mycket tidigare.

 Den senkomna förklaringen gör också att det skälet till min begäran att Anna Wiklund bör avgå inte längre kvarstår.

/Tomas

Ledarskifte mitt i drevet

Jag kan inte låta bli att kommentera vad som händer kring socialdemokraterna i dessa tider, framförallt för att jag känner för de politiker som försöker göra sitt jobb mitt i mediastormen.

Håkan Juholt hade en extremt tuff uppgift som han tyvärr försvårade på egen hand på olika sätt och det var säkert alldeles rätt att han avgick. Det mediadrev som han och partiet var tvungen att hantera tycker jag däremot gick över alla gränser. Bilden man fick av media var en flock hungriga vargar som inte nöjde sig förrän bytet var nedlagt, dödat och delat.

Betänker man att det inte gällde regeringen utan en oppositionspolitiker som gjorde sitt bästa för att utföra ett nytt förtroendeuppdrag så känns det förstås helt orimligt. Jag hoppas att det blir en fortsatt debatt om hur media har agerat här och att man dessutom är självkritiska.

Nu har socialdemokraterna utsett en ny ledare, Stefan Löfvén, och vad händer? Jo, sekunder efter att han blivit utsedd så börjar en delvis hätsk diskussion om hans agerande i kärnkraftsfrågan och media försöker hitta motsättningar direkt.

Att Stefan Löfvén har agerat i IF Metalls namn med den organisationens bästa för ögonen betyder ju inte att han med automatik kommer att ta med sig den inställningen när han blir partiledare. Han måste ju få en chans att lyssna in läget i sin nya roll och få tid att forma den.

Stefan verkar ha erfarenheten nog att inte falla för medias försök att hugga tag i nästa byte nu när blodtörsten har byggts upp hos journalisterna. Det är bra, det räcker nu.

/Tomas

Moderat reträtt

I dagens EP gör Anna Wiklund det enda möjliga - hon säger att det blev fel i reportaget om överklagningen av skattehöjningen och att hon hela tiden varit klar över att det fanns "särskilda skäl" att ta budgetbeslutet i december.


När jag skrev mitt blogginlägg efter den artikeln med rubriken "Avgå  Wiklund" så inledde jag den med "Om Anna Wiklund (M) är rätt citerad i dagens EP så måste hon avgå". När sedan journalisten från EP ringde upp och ville ha en intervju upprepade jag att min åsikt bara gällde om Anna hade blivit rätt citerad och det menade han att hon hade blivit och att han själv hade varit särskilt noga med det.


Oavsett vilket så är det ju rätt att Anna nu tagit tillbaka det uttalande hon gjorde i EP, allt annat hade varit omöjligt i hennes position, vilket också Helena Proos påtalat. LIte synd är det att inte EP i frågor som denna frågar vilken syn det andra borgerliga kommunalrådet, Urban Wahlberg, har i ärendet, det hade varit intressant att höra centerns syn på hur moderaterna styr kommunen.


I frågan om hur en moderat styrd allians bör agera på riksnivå så hade igår (24/1) den tidigare moderata riksdagskvinnan Maria Borelius en intressant krönika i Dagens Industri. Hon förutspår att socialdemokraterna i och med Juholts avgång och händelserna kring denna kommer att bli tuffare och att alliansen måste "vässa strategin" och hennes bakgrund gör ju att man får anta att insikterna är välgrundade.


Hon skriver i krönikan att alliansens ministrar i olika frågor mest "har stått och hummat och mumlat" och att det beror på order från statsministern att "Inte Göra Några Fel", vilket i sin tur är en konsekvens av att Fredrik Reinfeldt ägnar sig åt riskminimering i stället för utveckling och idéer.


Hon beskriver också hur de små partierna i alliansens interna förhandlingsspel får betala dyrt för små framgångar och att moderaterna i varje läge maximerar sin egen vinst. 


Maria Borelius skriver risken finns då att mittenpartierna i stället väljer att knyta band till en reformerad socialdemokrati. Hennes recept för att detta inte skall hända är att varje parti i alliansen måste ges chansen att glänsa i sina paradgrenar så att alliansen blir ett lag som är starkare än sina delar var för sig.


Hon avslutar krönikan med att säga att Reinfeldt och moderaterna måste "kliva ut ur sin gråa hörna, kliva fram som en mer storsint lagledare och gå på offensiven i idé och sakfrågor" och menar att det "trötta förvaltandet" inte håller i omvälvningarnas tid.


Det är som om jag hade sagt det själv (och det har jag ju fast med lite andra ord och med fokus på situationen i Enköping).


/Tomas

Utveckla skolan!

Som bilaga till dagens DN är en tjock bilaga med titeln "Skola & utveckling" från Stockholms Stad och som skolintresserad politiker så var det något jag snabbt kastade mig över.

Bilagan är en redovisning över vad Stockholms kommun gör för att utveckla sina skolor och det är en imponerande läsning. Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (FP) inleder skriften med att konstatera att de satsningar som görs nu kommer att påverka skolgången för alla i Stockholms skolor varav de som nu går i ettan kommer att gå ut gymnasiet år 2023 och att reformerna är helt självklara.

Någar axplock i de satsningar som redovisas:

- Särskilt lördagsgymnasium för de som halkat efter
- Utveckling av undervisningen på bred front
- Utveckling av skolledare och lärare
- Läxhjälp genom skola och fritids
- Fler lektorer i skolan
- Ökad samverkan Kultur - skola
- Alla elever skall ha tillgång till utbildade studie- och yrkesvägledare
- Strategier för särskilt begåvade elever skall utvecklas
- Extra lönepåslag till lärare i skolor med bra resultat (med hänsyn till socioekonomiska faktorer)
- Satsningar i matematik (öka behörigheten, följa resultaten bättre, utveckla pedagogiken)
- Bättre och tidigare IT-stöd
- mm, mm

Även om skriften till del är ämnad som marknadsföring för Stockholms skolor och därför förstås får allt att framstå som lite bättre och mer imponerande än det kanske är så är det en intressant redovisning av de ambitioner som Stockholms kommun har med sina skolor.

Jag har inte sett något motsvarande i Enköping. Här så skrinlades i stället en planerad satsning i matematik när kommunen inte fick bidrag från staten i stället för att kommunen då satsade på egen hand. Det som har diskuterats mest om skolorna har varit den hotande nedläggningen av S:t Ilian, den skola som har höjt resultaten mest de senaste åren. Den allra senaste heta skolfrågan var ju budgetneddragningen på 10 miljoner som hotade grundskolan innan Folkpartiet sade ifrån.

Vi politiker måste nu, i samband med budgetarbetet för 2013, ta efter Stockholm och andra kommuner och göra en ordentlig satsning på utveckling i skolan. Jag vill i höst se en redogörelse för specifika satsningar i såväl grundskolan som gymnasiet och dessa måste inkludera kompetensutveckling för lärare och skolledare, ordentliga löneökningar för lärarna, tydliga strategier för stöd och uppföljning och en större medvetenhet hos alla politiker om vikten av en bra skola.

Eller som Stockholms folkpartistiska skolborgarråd säger "Det är nödvändigt att lyfta resultaten i skolan för att möta morgondagens utmaningar"

/Tomas

Enköpingsborna har fått nog

En av de goda saker som den senaste tidens turbulens i lokalpolitiken har fört med sig är att många fler än vanligt diskuterar politik. Jag har under den gångna helgen fått flera bevis på det, både på middagar och under handbollsmatcher så framförs det synpunkter på den politik som förs.

Den vanligaste och samtidigt allvarligaste kritiken som framförs mot Alliansen är att man inte gör något åt de problem som finns i Enköping. Det som framförs mest är hur vi politiker kan stå och se på när skolans resultat är så dåligt (medvetenheten om detta är nu väldigt hög oavsett vem man pratar med) och varför inget händer med simhallen.

Andra frågor är faktiskt kollektivtrafiken och så kommunens oförmåga att underhålla sina fastigheter.

En fråga som dök upp i helgen och diskuterades intensivt är att man inte upplever att kommunen har några som helst strategier för hur man vill utveckla kommunen i olika avseenden. Allt fler har också förstått att det bara är två ledstjärnor som gäller i Enköping: att ligga högt i olika näringslivsrankingar och att hålla skatten så låg som möjligt.

Jag har sagt det förut men fick i helgen flera bevis på detta - även moderata väljare säger rakt ut att den politik som nu har bedrivits ganska lång tid håller inte, ja den är rent av skadlig för kommunen. Jag får många positiva tillrop för Folkpartiets beslut att inte gå med på nedskärningar utan i stället höja skatten för att kunna satsa framåt.

Många frågar också lite oroligt om vad som händer nu när en (moderat?) privatperson har överklagat skattehöjningen. Alla (!) som jag har pratat med om detta (och det är ganska många vid det här laget) vill att politiken nu ändrar inriktning och satsar på utveckling och de hoppas att folkpartiet får fortsatt genomslag för våra idéer (även detta hör jag från enköpingsbor med alla slags partisympatier).

Uppenbarligen finns det en trötthet över vad som har varit och en vilja till något nytt. Det måste vi i Folkpartiet förstås ta på allvar och ta med oss i de nya diskussioner som pågår. Det måste omsättas i det nya visionsarbetet och i den nya budgeten för 2013 som skall tas i juni.

Enköpingsborna säger alltså tydligt att det inte går att spara sig till framgång - det är ett gott vårtecken!

/Tomas

En ny vision för Enköping

Om man då slutar att kika bakåt utan i stället försöker se framåt ett tag, till och med så långt fram som år 2030, så kan man ju kalla det visionärt.  Detta är precis vad politikerna i Enköping just nu grunnar på eftersom alla partier nästa vecka skall svara på en partiremiss där ett arbetsutkast till en ny vision för Enköping finns att fundera över och komma med förslag kring.

Att se nästan 20 år in i framtiden är inte lätt men meningen är att politikerna skall beskriva sin idealbild av hur det är att besöka, leva, bo och verka i Enköping 2030. Då blir det lite lättare eftersom fantasin kan användas och bågen spännas ganska hårt. Eftersom visionen skall visa en riktining för utvecklingen så skall det ju beskriva ett framtida läge och inte var vi är idag.

Delar  i förslaget/utkastet till vision var alldeles för allmänt hållna och mycket av det som beskrevs där var redan uppfyllt, exempelvis "Medborgarna upplever att Enköping är en attraktiv kommun som är trygg, tillgänglig och med möjlighet till upplevelser". Jag tycker att en vision måste vara mycket tydligare än så och därför är det ju bra att alla partier nu får möjlighet att fundera och föra in egna tydliga framtidsbilder i visionsarbetet.

För min del så ser jag att vi om tjugo år bland annat skall ha en kollektivtrafik som funkar bra även på landsbygden, trevliga bad runt hela kommunens kust, levande kommundelar med bra service i småorterna, ett centrum som är fullt av liv även på kvällarna och inte minst en skola som är bland de bästa av Sveriges kommuner (det måste ske långt tidigare förstås).

Dessutom bör Enköping i min framtidsvision ha blivit en kommun där hållbarheten både socialt och miljömässigt sitter så självklart i väggarna att vi får  utmärkelser av olika slag för det arbete som bedrivs här.

I Folkpartiet är vi nästan klara med vårt remissvar och mycket av vår vision hänger förstås samman med det valprogram som vi tog fram 2010. När jag går tillbaka till det så blir jag lite överraskad av hur visionära vi faktiskt var när vi tog fram det, för visionära var det några som tyckte i andra partier men det håller jag förstås inte med om. (läs det gärna här)

Om vi politiker inte är visionära när vi skall beskriva för väljarna hur vi vill att vår framtid skall se ut vem skall då se till att kommunen utvecklas? Sedan gäller det förstås också att kunna prioritera hur skatteintäkterna skall kunna räcka till både visioner och till den dagliga servicen som kommunen måste erbjuda med god kvalitet. Det är inte lätt men det är en av politikens viktigaste uppgifter.

Till hjälp för det arbetet tar man utifrån visionen fram strategiska mål som skall styra den kommunala verksamheten åt det håll som visionen pekar och skall tränga ner i alla förvaltningar, till och med finnas med i enskilda utvecklingsplaner för medarbetarna när det är rimligt.

Det innebär att de strategiska mål som kommunfullmäktige tog fram förra året nu måste göras om och/eller revideras så att de verkligen utgår från den nua visionen som skall tas under våren. Jag förstod aldrig varför vi inte kunde vänta med målen tills visionen var klar för självklart måste ju målen spegla visionen. 

Nåväl, träning ger färdighet, nu går det förstås fortare och blir bättre mål när vi faktiskt kommer att ha en vision att utgå ifrån snart och det skall bli mycket spännande att se hur mycket eller lite det kommer att skilja mellan de olika partiernas synpunkter.

Och det enda vi vet om framtiden är ju ändå att det inte kommer att bli som vi tror ...

/Tomas

Paralleller i ansvar och felnavigering

Här gjorde jag ett inlägg med en filosofisk jämförelse mellan orsakerna till att fartyget gick på grund i Italien och till att"alliansfartyget" i Enköping har grundstött i budgetfrågan samt kring efterspelet i form av överklagandet av skattesatsen.

Vid närmare eftertanke så blev den jämförelsen väl hårddragen och kunde nog feltolkas av läsarna, därför har jag tagit bort den.

/Tomas

Tysta leken från Anna?

Mitt inlägg i går om Anna Wiklund fick till följd att EP gjorde en intervju som resulterade i en artikel i dagens EP med rubriken "Tomas Rådkvist kräver Anna Wiklunds avgång".

Anna Wiklund blev uppenbarligen också intervjuad av EP men hennes svar var mycket knapphändiga. Hon avfärdar min asynpunkter med hänvisning till att jag "är ersättare i kommunfullmäktige" och att hon inte läser min blogg. (varför säger då moderater så ofta att det största problemet med alliansen är min blogg ....?)

I sakfrågan säger Anna däremot ingenting i intervjun märkligt nog. Ingen kommentar kring det faktum att hon i gårdagens intervju inte ville erkänna att hon medvetet hade lagt budgetbeslutet i december och då antingen måste ha tyckt att det fanns "särskilda skäl" enligt kommunallagen att göra det eller medvetet försökte lura alla fullmäktigeledamöter som röstade för en skattehöjning.

Reportern från EP frågade mig igår om jag trodde att det var en medveten strategi från moderaterna att försöka manipulera beslutsprovessen och se till att beslut kunde överklagas i efterhand. Jag svarade nej på den frågan eftersom just detta inte hade hänt förut och eftersom jag inte har några bevis för att så är fallet.

Vid en närmare eftertanke, och eftersom Anna inte vill förklara varför hon uttalade sig som hon gjorde i tisdagens tidning, så blir jag ändå fundersam. 

Anna Wiklund och moderaterna har under en längre tid faktiskt sett till att hantera den politiska beslutsprocessen på ett högst odemokratiskt sätt med hemlighetsmakeri, orimligt korta beslutstider, ofullständiga beslutsunderlag och sekretessbeläggning av politiker.

Att moderaterna nu möjligen kan ha tagit steget till att även aktivt agera för att få oönskade beslut överklagade av "privatpersoner" känns ju mot den bakgrunden inte helt osannolikt, även om jag verkligen hoppas att så inte är fallet.

Anna Wiklunds uttalanden i gårdagens och dagens EP gör dessvärre att misstanken kvarstår att det var ett medvetet agerande eftersom hon sa sig känna till kommunallagen och osäkerheten kring "särskilda skäl" och inte vill förklara sig i dagens EP.

Det gör förstås att det finns "särskilda skäl" för mig att återigen lite försynt uppmana Anna att avgå från sin post.

/Tomas

Avgå Wiklund!

Om Anna Wiklund (M) är rätt citerad i dagens EP så måste hon avgå. Om kommunens högsta politiska representant inte tar ansvar för sina och partiets beslut så finns ju ingen annan utväg än att avgå och i artikeln visar Anna att hon i bästa fall försöker slingra sig ur fullmäktiges beslut och i sämsta fall redan från början räknade med att det kunde överklagas och därför avsiktligt lade budgetbeslutet på decemberfullmäktige.

I artikeln jag syftar på är båda kommunalråden Helena Proos (S) och Anna Wiklund(M) tillfrågade om hur de ser på det faktum att en privatperson har överklagat kommunfullmäktiges beslut om skattehöjning med hänvisning till att det beslutades i december, då man enligt lag måste ha "särskilda skäl" till att besluta om skattehöjning i december.

Helena Proos är tydlig med att man var överens med alliansen om att budgeten måste justeras med hänvisning till lägre skatteintäkter och att frågan skulle behandlas i december och att det därför förelåg "särskilda skäl".

Anna Wiklund säger däremot i intervjun att hon var medveten både om skatteprognosen och lagstiftningen som krävde särskilda skäl till beslut i december men hon vill inte erkänna att det finns "särskilda skäl", utan hänvisar till förvaltningsrättens beslut. 

Ett finanskommunalråd rår själv helt och fullt över den politiska agendan och när i tiden olika beslut skall tas för att den kommunala verksamheten skall fungera på bästa sätt och för att lagar och regler skall följas. Att fullmäktige skulle besluta om budgeten i december är en fråga som helt styrs av M och Anna Wiklund. När nu Anna Wiklund inte vill medge att hon anser att det fanns särskilda skäl att besluta om budget och skattesats i december så har hon på ett allvarligt sätt abdikerat från det ansvar hon måste ta som finanskommunalråd. 

I värsta fall så hade Anna denna tvekan redan i höstas och lade med berått mod ändå beslutet på fullmäktiges möte i december (i samråd med fullmäktiges ordförande förstås), i så fall i uppenbart syfte att i efterhand kunna häva ett skattebeslut som hon var oförmögen att hindra på politisk väg.

I "bästa" fall var Anna okunnig om vad lagen säger (trots att hon i artikeln säger att hon kände till den) eller vill inte erkänna sin oförmåga att hantera budgetarbetet inom lagens ramar. I båda fallen utsätter hon kommunens verksamheter för en ekonomisk osäkerhet i väntan på vilken budget som gäller.

Oavsett orsak så är uttalandet helt oacceptabelt för ett seriöst och ansvarstagande finanskommunalråd. Uttalandet tillsammans med det faktum att Anna och moderaterna inte har lyckats få majoritet bakom sitt budgetförslag gör att det bara finns en konsekvens att dra: Anna måste avgå från sin post.

/Tomas

Folkpartiet bör följa Centerns exempel

Allt är inte lokalpolitik, även om det kan kännas så ibland. Det finns ju politiska frågor utanför Enköping som engagerar. Ett sådan är förstås mellanöstern där Centern gick ut igår och menade att Sverige borde erkänna Palestina som stat. Det var ett ställningstagande som jag tycker att Centern gjorde alldeles rätt i och jag menar att Folkpartiet bör följa Centerns exempel och verka för att regeringen ser till att Sverige erkänner Palestina som stat.

Det socialliberala Folkpartiet borde ha tagit en sådan ställning långt tidigare men jag uppfattar att det tyvärr finns en ganska stark kraft i partiet som är så Israelvänlig att man har skygglappar på i denna fråga. Per Ahlmarks ande (och kanske fler) svävar över frågeställningarna och Fredrik Malm, som igår debatterade mot Centern i frågan, är tyvärr inte ensam i partiet om den inställningen.

I höstas, när Sverige som ett av bara 14 länder röstade mot att Palestina skulle få bli medlem i UNESCO, var det Jan Björklund och Birgitta Ohlsson som motiverade varför de stod bakom regeringens ställning i frågan, exempelvis i Expressen. Birgitta Ohlsson gillar jag starkt för att hon har en oftast osviklig kompass för jämställdhet, jämlikhet och rättvisefrågor i allmänhet men i denna fråga har hon hamnat på helt fel sida om det socialliberala staketet.

Att erkänna Palestina skulle ge de positiva krafter som finns där möjlighet att komma till tals i forum där en konstruktiv dialog kan äka rum utan att Israel kan diktera villkoren för dialogen och det skulle troligen ge hela processen en skjuts i rätt riktning mot en lösning. Den som har ett forum för dialog där parterna är åtminstone i något avseende jämlika lär inte ta till vapen i första taget.

Det är ju återigen en klassisk härskarteknik att hålla någon borta från inflytande, borta från dialog och att på olika sätt demonisera och förtrycka. Det är dags att ge dialogen en chans och det borde Folkpartiet inse på samma sätt som Centern nu har gjort.

/Tomas

Det konservativa etablissemanget är skakat

Politik upplevs ofta som lite småtråkigt och det bidrar säkert till att det är svårt att få människor att intressera sig för politiskt arbete och att ta del i politiken.

Tråkigt har det ju också varit i perioder Enköping när det har varit (borgerliga) majoriteter som har tagit sin majoritetsställning för given. Under dessa perioder har politiken präglats av bristande debatt, mycket eftersom de ledande politikerna inte har känt sig hotade av oppositionen och därför kunnat ignorera kritik oavsett om den har framförts i talarstolen i fullmäktige eller i media.

Visst har det funnits lysande undantag från denna regel tidigare med aktörer som Bengt Wahlberg, Siv Godberg, Mikael Bergman och Folke Haegermark på den borgerliga sidan i debatt med Håkan Wall, Sven-Åke Haglund eller Georg Olsson men under de senare åren verkar borgerligheten ha bestämt sig för att inte ta debatten utan styra bakom kulisserna i stället.

Detta har man kunnat göra under de perioder när Folkpartiet inte har varit i vågmästarroll, före och efter mandatperioden 2006-2010. Under den perioden var Fp i vågmästarställning med 1 röst och man var tvungen att inom alliansen ha ett så bra samarbetsklimat att man även klarade av att hantera att partierna kunde få genomslag för egna profilfrågor. Det hanterade för övrigt Bengt Wahlberg (C) på ett föredömligt bra sätt och jag vill gärna tro att han gjorde det för att han tyckte att det var rätt, inte för att den parlamentariska situationen tvingade honom.

Det var en vacker förhoppning om konstruktivt ledarskap som tyvärr visade sig komma på skam redan i perioden efter (2006-20010) när moderaterna blev största parti. Då återgick man till det som gällt tidigare, dvs de småpartierna skulle hålla sig på mattan och vara tacksamma för att man fick vara med och få några små uppdrag. Det höll då ända tills dec 2009 när Folkpartiet hade ett annat förslag i en budgetfråga varpå vår representant blev utkastad ur KSAU med hänvisning till att "Folkpartiet hade lämnat alliansen", något som inte var sant.

Under denna mandatperiod så upprepas nu historien igen. Med maktspråk, fula knep och hot så fick moderaterna folkpartiet att lägga sig platt och utlova fullkomlig lydnad samt att frysa ut en av partikamraterna som moderaterna tyckte var "besvärlig" eftersom han inte ville dansa efter deras pipa (dvs undertecknad). Det fungerade ett tag eftersom de övriga aktiva folkpartisterna var helt nya i sina roller och inte hade upplevt denna härskarteknik tidigare. Jag själv bedrev under denna period en egen kampanj mot samma härskarteknik och mot flera av de beslut som man ville tvinga igenom med hjälp av tekniken.

När så folkpartisterna till slut såg igenom och fick nog av maktspråket så blev resultatet att moderaterna och resten av alliansen förlorade den mycket viktiga budgetomröstningen och blev tvingade att glömma de föreslagna nedskärningarna och i stället satsa på skolan och andra verksamheter. Det innebar också att alliansens maktposition blir högst osäker pga att Folkpartiet har en indirekt vågmästarroll (vilket man borde ha insett tidigare).

Det är i detta ögonblick som det riktigt intressanta inträffar - en rörelse som jag skulle vilja kalla "det konservativa etablissemanget" i Enköping blir skakat och plötsligt börjar det sjuda av politisk debattvilja på alla håll och kanter. Med "konservativt etablissemang" menar jag grupper och individer med olika former av inflytande som trott att den politiska ordningen inte kunde ifrågasättas och som vill att allt skall vara som det har varit. (naturligtvis finns det andra delar av etablissemanget än de konservativa tack och lov, alla är förstås inte mot utveckling och förändring)

Det konservativa etablissemanget har varit vana att kunna hantera politiken som ett eget redskap och man har haft goda relationer in till politikens finrum genom vilka man har kunnat påverka och/eller dra nytta av de beslut som tas. Här finns politiker, företagare och andra aktörer som företrädesvis har åsikter som ligger ganska långt till höger på skalan men även andra som är konservativa i den meningen att man ser förändring som hot, inte som möjligheter. Andra mer eller mindre utmärkande drag är att de ofta vill ha låg skatt oavsett konsekvenser och helst inte satsa på utveckling så länge man inte tjänar på den själv.

En del av dessa har nu utsett Folkpartiet till hatobjekt efter vårt ställningstagande i budgetfrågan och min analys är att det beror på att man upplever att de etablerade rollerna och positionerna är hotade. Det kan ju vara förståeligt att man reagerar så och en öppen och gärna kritisk debatt i sakfrågan är ju självklar och nyttig eftersom det fördjupar och förtydligar frågeställningen och vårt ställningstagande. Så har exempelvis Percy Westerlund (M) och Ingvar Smedlund (M) agerat vilket är helt rimligt.

Det blir däremot skrämmande när vissa, oftast anonyma, ägnar sig åt att försöka misskreditera och misstänkliggöra folkpartiet och folkpartister. Det gäller exempelvis signaturen "Bill och Bull" som i Ep vill få det att framstå som om Fp aktivt sökt stöd från Sverigedemokraterna och som också vill göra sig till talesman för de borgerliga väljarna som trott sig rösta på en allians.  Matz Keijser har kommenterat artikeln på sin blogg . Signaturen påstår sig rösta på Fp och är, att döma av kommentarernas karaktär, säkert en del av Enköpings konservativa etablissemang.

Till samma etablissemang får man nu också räkna EnaHåbo-tidningen och Roland Nordqvist efter påhoppen på folkpartiet och mig i de senaste numren. Att anonyma insändare häver ur sig insinuationer och kritik utan substans får man ju räkna med men att en journalist gör det i en opolitisk veckotidning är mycket förvånande. På den nya sajten ienkoping.se har någon (Fredrik tror jag) lagt ner en hel del arbete för att analysera sanningshalten i Rolands påhopp och det är en intressant läsning. Tack för den analysen!

Det är värt att reflektera över att allt detta skulle kunna ha undvikas om moderaterna och Anna Wiklund hade haft ett annat synsätt på politiskt ledarskap och samarbete. I stället underblåser Anna Wiklund denna typ av påhopp genom att själv påstå att "folkpartiet gått ihop med SD" och att vi har "blivit socialister".

Med andra ord så har delar av det "konservativa etablissemanget" själva satt sig i den situation som man nu befinner sig i och om det fanns lite av undersökande journalistik i Roland Nordqvist så skulle han gräva i den historiken i stället för att ge sig på budbäraren, dvs folkpartiet och undertecknad.

Hur som helst så är det nyttigt med omskakning av gamla maktstrukturer och etablissemang och jag tolkar de senaste skriverierna att jag och Fp har bidragit till en sådan omskakning. Det är jag glad över.

/Tomas

Kan ni inte se sidan?

Har ni problem med att se mina inlägg så beror det förmodligen på att ni använder webläsaren Explorer från Microsoft. Blogger har tydligen kompbilitetsproblem med denna.

Det enklaste är att använda en annan bloggläsare, exempelvis Safari, Google Chrome, Mozilla Firefox eller någon annan.

Ett sätt är att bara söka inläggen årsvis och inte försöka klicka på enstaka inlägg eller kommentarer för det är då det blir problem. Klickar ni på "2012" så kommer alla inlägg upp och det är bara att scrolla ner för att läsa.

Hoppas att detta lösaer problemen för er som har påtalat att det har varit "knas" på bloggen. Jag har sett att detta gäller andra bloggar också, exempelvis Monica Landens som jag har testat  (förmodligen alla som använder "blogger" som verktyg för bloggen)

Trevlig söndag!

/Tomas

Mellan raderna i Ena-Håbotidningen?

Visst är det intressant med grävande journalistik, det är ju en viktig aspekt i granskandet av makten på olika plan i samhället, det är ju inte för inte som media ibland kallas för den "tredje statsmakten".

Det är ju ganska vanligt att politikerna på riksplanet blir utsatta för en intensiv och stundtals aggresiv bevakning, ett av de senare exemplen på detta är ju Håkan Juholts belägring under hösten.

På lokalplanet är det mera ovanligt att politikerna utsätts för samma hårda bevakning och ännu mer ovanligt att de utsätts för den typ av insinuerande påhopp som Folkpartiet och framförallt jag drabbats av från Roland Nordqvist i EnaHåbo-tidningen. Jag har redan kommenterat detta i förrförra inlägget på bloggen men nu är det på tapeten igen för i helgens upplaga av EnaHåbo-tidningen kommer Rolands nästa överfall.

Under rubriken "Politiker ville stoppa intervjun med ordföranden" hävdar Roland att jag försökt stoppa intervjun. Han har till och med undersökt med Folkpartiets partisekreterare hur Folkpartiet ser på pressfriheten men det framgår inte om han har redovisat sina orimliga frågor för Nina Larsson eller om han bara har resonerat kring Folkpariets syn på pressfrihet i allmänhet.

Det Roland reagerar över är mitt mejl till EnaHåbo-tidningens ansvarige utgivare som jag skickade när jag fick reda på vilka insinuanta frågor han hade ställt till vår ordförande Jenny. I det mejlet, som Roland återger i sin artikel, frågar jag tidningens ansvarige utgivare om han är medveten om vilken typ av frågor som Roland har ställt , att dessa verkar vara ett led i en politisk kampanj att misskreditera Folkpartiet och mig och om han tycker att det är rimligt att tidningen medverkar i en politisk kampanj.

Dessa frågor ställde jag i syfte att få ansvarige utgivarens kommentar till Rolands uppenbara opartiskhet och dessutom för att jag tycker att det är viktigt att påtala alla former av maktmissbruk. Intervjun hade ju varit precis lika intressant för läsarna utan de tydliga påhoppen på mig, påhopp som näppeligen var journalistiskt sakligt motiverade.

Den som läser mitt mejl noggrannt ser att jag inte på något sätt försöker stoppa artikeln men Roland skriver i artikeln att "man mellan raderna kan utläsa att jag ansåg att artikeln inte skulle publiceras". Den tolkningen är Rolands egen och det är uppenbart att han gör den tolkningen får att få till ett "scoop" som inte finns i verkligheten.

Självklart så är jag lika angelägen om pressfriheten som Folkpartiets partisekreterare och mitt syfte var givetvis inte att "stoppa intervjun med ordföranden", det hade varken varit rimligt, önskvärt eller möjligt.

Vad jag hade hoppats, vilket säkert var lite naivt, var att Roland efter mitt mejl skulle komma till insikt om att det sätt han formulerade sina frågor på var sårande, orimligt attackerande och som sagt mycket insinuanta.

Med tanke på att jag bara är ersättare i fullmäktige, bara är ersättare i folkpartiets styrelse och inte har några andra politiska poster i kommunen så kan man ju närmast likna hans "skjutjärnsjournalistiska"  attack mot mig vid att skjuta myggor med elefantbössa.

Fortsättningen av hans artikel visar dessvärre på att han uppenbarligen har en politisk agenda mot både mig och Folkpartiet eftersom han tydligen har lusläst mina bloggar i detalj för att krydda sin artikel med sådant som han uppfattar som negativt för partiet. Tyvärr så får han inte heller här ordning på sina fakta och lägger fram rena felaktigheter och gör tolkningar som han dessutom vet inte stämmer med verkligheten. Han avslutar med att nämna att läsare har ringt honom och sagt att "det var bra att frågorna ställdes" men att dessa läsare inte ville framträda med namn.... Jag har som sagt inget emot att frågorna ställs, frågan är ju hur de ställs.

Det finns mycket att säga om Rolands sätt att bedriva journalistik och det är uppenbart att EnaHåbotidningen numera har en politisk linje sedan man anställde Roland. En sådan sak skulle aldrig hända i Enköpingsposten där journalisterna är professionella och opartiska.

En slutreflektion: Bloggar, twitter och andra forum på nätet gjort det möjligt för andra än journalister att kunna idka opinionsbildning och belysa fler aspekter av samhället än de som journalisterna väljer att belysa. Det mottas oftast positivt av journalister men det finns säkert de som ser den sortens aktiviteter som en ovälkommen konkurrens till den makt som journalister har haft (och till stor del fortfarande har).

Kanske är det ytterligare en förklaring till Rolands agerande? En sak är säker - några fler mejl till några ansvariga utgivare från min sida blir det troligen inte i framtiden så den kampen har Roland vunnit.

/Tomas

Måttfull investering

Percy Westerlund (M) kan tydligen inte släppa diskussionen om nödvändigheten av en skattehöjning, trots att beslutet är taget. Han och andra moderater skriver om och om i ärendet, trots att han själv avslutar sin senaste artikel i Ep idag med att ”vi borde fokusera på innehållet i verksamheten i stället för att förlora tid och energi på en skattedebatt”.

Percys kallar skattehöjningen för ”godtycklig” och ett ”obekvämt beslut” och menar att ett förändringsbenäget ledarskap och systematiska utvärderingar kan höja resultaten likt skolan i Nossebro. Som skolintresserad politiker så kan man inte låta bli att undra varför dessa åtgärder har vidtagits tidigare? Jag har efterlyst dessa gång på gång sedan 2006, utan gehör från ansvariga politiker i majoriteten.

Att det finns ett samband mellan resurser till skolan och de resultat som presteras är tydligt, åtminstone i de fall där resurserna är så knappa att nivån utgör ett hinder för utveckling, vilket är fallet i Enköping.

Som illustration över läget i våra skolor i Enköping jämfört med övriga kommuner i landet kan man visa var Enköping ligger i olika avseenden på den bifogade bildens linjal (statistik från år 2010). Här framkommer med största önskvärda tydlighet att Enköpings kommuns skolor ligger långt efter de flesta andra kommuner och är mycket långt ifrån det mål som moderaterna och folkpartiet hade som vallöften (10:e respektive 20:e bästa kommun i landet).  Vad gäller resultaten i nationella proven i matematik, ett ämne som nu diskuteras intensivt som viktigt för all kunskapsinhämtning, så var det 2010 bara 22 kommuner som hade sämre resultat än Enköpings kommun.

Percys invändningar mot skattehöjningen är kanske inte krokodiltårar, för jag tror att Percy verkligen som moderat känner sig obekväm vad gäller att acceptera även en väl motiverad skattehöjning som den nyss beslutade. Hans invändning att skattehöjningen är godtycklig är ändå märklig, vad skattehöjningen gör är ju att återställa den budget som Alliansen beslutade om i juni, en budget som innehöll de 10 miljoner som moderaterna ville ta bort från skolans budget. Vad är då mest godtyckligt, en genomarbetad budget eller ett förslag att ta bort den runda summan av 10 miljoner från samma budget?

Som framgår av bilden så hade Enköping bland de lägsta skattesatserna före höjningen (bara 65 kommuner hade lägre) och även efter höjningen ligger vi väldigt lågt (90 har lägre). Bilden visar också att Ingvar Smedlunds jämförelse nyligen med ett Formel 1-lopp blir missvisande. Snarare är det folkracetävlingar som vi rent resultatmässigt är med i och måste investera för att öka resultaten till Formelklasserna.

Då är ju den nyss beslutade skattehöjningen en väl motiverad investering för ge möjlighet att lyfta skolresultat och säkra kvalitet och service.

/Tomas

Överfall från Teliapappan

I senaste numret av Ena-Håbotidningen finns en intervju med Folkpartiets ordförande Jenny Abrahamsson gjord av "Teliapappan" Roland Nordqvist. Det är en mycket märklig intervju och ett journalistiskt lågvattenmärke av sällan skådat slag.
De frågor som ställs till Jenny är både oseriösa och insinuanta och visar på en skrämmande okunskap om hur politiken fungerar. Dessutom är frågorna uppenbart ställda för att skada Folkpartiet och undertecknad och man undrar ju hur en journalist och en tidning kan låna sig till en så ensidig politisk kampanj.
Första frågan är "vilket block kommer ni att rösta med under 2012" och det går förstås inte att svara på av en seriös politiker (Jenny svarar dock undvikande på ett snyggt sätt). Det är förstås inte blocktillhörigheten som avgör vad man röstar på utan frågan i sig. Att överhuvudtaget ställa en sådan fråga är visar på en stor okunskap hos Roland.

Nästa fråga lyder "var ställningstagandet när det gäller budgeten dödsstöten för det borgerliga samarbetet?" Inte heller denna fråga går att besvara eftersom det är/var fyra partier som ingår i alliansen och alla måste ju dra sina egna konsekvenser av Folkpartiets ställningstagande. Roland försöker få det att framstå som om alliansens framtid hänger enbart på Folkpartiets agerande vilket han förstås vet inte stämmer.

Tredje frågan lyder: "Hittills denna mandatperiod har ni haft problem att hålla sams inom Folkpartiet, nu verkar ni vara eniga - hur länge håller det?" Återigen en insinuant och högst oseriös fråga från Roland. Problemen tidigare berodde på agerandet från övriga alliansen och hur länge någon skall kunna hålla sams går förstås inte att svara på om man inte kan se in i framtiden. Hur länge kommer Roland att hålla sams med sin fru kan man ju undra tillbaka.
Fjärde frågan blir rent insinuant där Roland frågar Jenny: "Tomas håller sig ogärna i bakgrunden - är han ute efter din post?" Om det var lite ryggrad i Roland så skulle han ställa den frågan till mig, Jenny kan ju inte veta hur jag tänker. Men inte heller denna frågan är förstås allvarligt menad utan är ägnad att provocera och sprida misstänksamhet.

Med sin femte fråga tar dock Roland det journalistiska dyngspridarpriset: "Tomas körde ju sitt eget parti tidigare när han inte fick bestämma som han ville i Folkpartiet. Har han varit den drivande kraften när det gällt att spräcka alliansen?" Den första meningen i frågan är inte bara helt onödig i sammanhanget, den är ren lögn och visar att Roland inte bryr sig om sanningshalten i det han skriver. Fokus Enköping var inte mitt initiativ och startades av stora delar av den dåvarande styrelsen i Folkpartiet under en period när partiets inre arbete inte fungerade alls.

Jennys ville först inte svara på alla dessa märkliga och insinuanta frågor utan svarade med en längre text om varför folkpartiet röstade som vi gjorde. Roland accepterade inte detta utan klippte isär svaren och satte in dessa där han tyckte att de passade under hans egna frågor och sa att han skulle trycka detta om inte Jenny svarade på hans frågor. Resultatet blev att Jenny såg sig tvungen att svara på frågorna och det tycker jag att hon har gjort på ett så bra sätt som det går med så oseriösa frågor.

Vad kan då det journalistiska syftet vara med att skriva och bete sig på det viset som Roland gör kan man undra? Hans frågor är uppenbarligen inte ägnade att belysa det intressanta skeende inom politiken som nu pågår. Det är tydligt att Roland har ett annat syfte med sina frågor och vill driva någon form av politisk kampanj mot mig och mot Folkpartiet.
Det faktum att Roland varit PR-ansvarig för centerpartisten Solveig Zanders riksdagskampanjer är en besvärande omständighet som man inte kan bortse ifrån och gör att man kan fundera över hans opartiskhet. Även i andra artiklar i Ena-Håbotidningen har Roland haft uppenbart svårt att hålla en opartisk linje vilket har kommenterats av flera oppositionspolitiker i Enköping. Det är märkligt att tidningen ansvarige utgivare låter Roland hållas när det är så uppenbart att han inte kan hålla den neutralitet som borde krävas i den roll han har. (om nu inte tidningen har en politisk inriktning vilket inte framgår av hemsidan).

Att Folkpartiet nu har agerat för att värna skolan och därmed ruckat på den politiska maktbalansen i Enköping har upprört en del politiker men har uppskattats av desto fler Enköpingsbor. Dock inte Roland Nordqvist som kanske skulle återgå till sin tidigare roll som Teliapappa, den verkar passa honom mycket bättre än journalistrollen.

/Tomas

Formel 1 eller folkrace?

I gårdagens EP ondgör sig Ingvar Smedlund över den skattehöjning som FP, S, MP och V fick igenom på senaste fullmäktige. Hans argumentation är svårt att förstå, inte minst inledningen där han först håller med om att det är en liten höjning men där Ingvar sedan menar att det är fel att höja skatten nu eftersom så många andra kostnader kommer att drabba skattebetalarna (kollektivtrafik, räntor mm).

Faktum är att dessa kostnadsökningar också drabbar skolförvaltningen som med moderaternas budget då skulle få ännu mindre resurser till undervisning förutom den nedskärning på 10 miljoner som M, C och KD ville genomdriva. Alla Enköpingsbor jag har pratat med, inte minst moderata väljare,  har uttryckt stöd till vår skattehöjning eftersom de vet hur ansträngd situationen är i skolan. Det får mig att undra över i vilken värld Smedlund och andra allianspolitiker lever.

Ingvar går vidare och jämför skolans situation med ett formel 1-lopp och menar att det är fel att fylla tanken (höja skatten för att ge mer resurser) och att man i stället måste bli mer effektiv i stallteamet.

Det känns helt verklighetsfrämmande att jämföra Enköpings skolor med formel 1 för det första. Vi är med i en klass på betydligt lägre nivå, om man nu skall använda en biltävlingsanalogi så ligger folkrace betydligt närmare till. Så låga resultat har nämligen Enköpings skolor jämfört med formel 1. Både folkpartiet och moderaterna uttryckte i valet ambitionen att Enköpings skolor skulle vara bland de bästa i landet och då måste man ju förstås investera i mycket bättre bil, stallteam och kringservice än vad vi har idag.

Folkracejämförelsen stämmer också på en annan punkt; i folkrace strävar man efter att hålla ner kostnaderna till varje pris och för att åstadkomma detta så måste alla bilar kunna auktioneras ut efter tävlingen till ett bestämt pris (Föraren får behålla däcken och stolen). Detta gör att karosser, motorer och alla andra bildelar köps på skroten och fixas upp för att hålla kostnaderna så låga som möjligt.

På samma sätt agerar moderaterna med skolorna i Enköping för att kunna hålla skatten på en nivå som är bland de lägsta i Sverige. Argumentationen från M i budgetdiskussionerna senast var att "det märks ju inte om man tar bort 10 miljoner från skolan, de har ju så stor budget" och så har man argumenterat många gånger de senaste åren, det är därför som skolan saknar 27 miljoner i sin budget. Därför är också Enköpings skolor i folkraceklass och dessutom med för lite bensin i tanken.

Möjligen visar Smedlund lite självinsikt på slutet av sin artikel när han citerar ur Alice i underlandet: Vet man inte vart man skall så spelar det ingen roll vilken väg man går. Vad moderaterna vill med skolan är det många i Enköping som undrar.

Han avslutar också med en märklig kommentar om att han minsann flera gånger har erbjudit sig att komma till folkpartiets möten, förmodligen för att få idéer om hur skolan kan utvecklas får man anta.

En bättre lösning än att Smedlund går på folkpartimöten är förstås att folkpartiet tar över ordförandeskapet för skolan. Då skall vi se till att uppgradera folkracebilen till något mer konkurrenskraftigt.

Om politiska kartor

Johan Öberg kommenterar i EP på nyårsaftonen min debattartikel där jag förklarade varför Folkpartiet röstade för en skattehöjning. (ungefär samma resonemang som i detta blogginlägg).

Johan gillar inte riktigt min beskrivning att det var "en klassisk folkpartistisk ansvarslösning" att värna skolan utan skjuter in sig på att vi samverkar med S, V och MP och "driver igenom en skattehöjning med stöd av SD". Han menar vidare att detta är att "rita om den politiska kartan på ett anmärkningsvärt sätt".

Jag tolkar Johans åsikter framförallt som frustration över att moderaternas makt över den politiska majoriten är bruten. Att Folkpartiet samarbetar över blockgränserna är inte ovanligt, det räcker ju att gå till vår sydliga granne Strängnäs kommun. Där vann alliansen efter valet 2006 men alliansen fungerade inte och makten togs över av en samverkan mellan S, MP, C och FP. Dessa fick fortsatt förtroende efter valet 2010. Så kan alltså en politisk karta se ut i vårt närområde och det finns ju många andra varianter på temat.

Det som är viktigt för mig är inte att rätta verkligheten efter den politiska kartan utan tvärtom. Det som vi alla borde utgå ifrån är de löften som gavs väljarna före valet och som dessa (förhoppningsvis) använde som grund för hur man lade sina röster i valet. Vi som politiker har ett ansvar att hitta stabila majoriteter som kan ge oss och därmed väljarna en möjlighet att få se vallöftena realiserade.

Att inte alla frågor är avgjorda på förhand innan de kommer upp till beslut i kommunfullmäktige är ändå välgörande för den politiska debatten och det politiska intresset bland såväl politiker som medborgare. Det har vi ju sett tydligt dessa senaste månader och det är något för fullmäktiges ordförande att ta sig en funderare på. Hittills har ju, som jag tidigare skrivit om, alliansen undvikit debatt så långt som möjligt men med en osäker majoritet så måste man ju ta debatten eftersom varje fråga kan avgöras med en enda röst.

Trots detta är det ju viktigt att finna stabila majoriteter för att kunna styra en kommun och säkra att stora frågor som budget och liknande kan beslutas och genomföras på ett säkert och förutsägbart sätt. Sådana majoriteter bör då vara grundade på likhet i värderingar och politiska program för att kunna vara hållbara över tid.

Den politiska kartan i Enköping behöver vara tydlig så att den kan fungera som vägvisare till en fungerande kommun idag och i morgon. Den omritningen är vi gärna fortsatt delaktiga i.

/Tomas